Hans passion för livet räddade en liten pojke som behövde stamcellstransplantation

För Christoph Arnold är passionen för liv drivkraften bakom allt, både när han arbetar med masterdata hos Getinge och i hans privatliv. När han fick möjligheten att donera benmärgsstamceller för att hjälpa till att rädda livet på en annan människa tvekade han inte en sekund.

Christoph 1200x627

När Christoph anmälde sig som benmärgsdonator genom att skicka in en svabbsats till DKMS, ett internationellt ideellt benmärgsdonationscenter, kände han omedelbart att han hade tagit rätt beslut. Hans personuppgifter var nu tillgängliga för människor över hela världen som sökte efter benmärgsdonatorer och som behövde hitta en genetisk matchning för att få en andra chans i livet.

Det tog många år innan Christoph hörde något, men plötsligt en dag fick han ett samtal från ett okänt nummer.

– Jag lät faktiskt bli att svara eftersom numret var okänt. Men sedan berättade min mamma att DKMS hade försökt nå mig på hennes telefonnummer, så jag ringde omedelbart upp. Det visade sig att jag var en potentiell matchning för en patient som behövde benmärg, minns Christoph.

Efter ytterligare tester kunde man bekräfta att Christoph var en kompatibel stamcellsdonator för en pojke som hade fått diagnosen blodcancer.

– Patienten var verkligen beroende av mig, så jag var mer än redo att hjälpa till. Jag tvekade inte en minut, trots att det innebar en del mindre risker.

Benmärgsdonationsprocessen innebar anestesi och två dygns sjukhusvistelse för Christoph. Man förde in en nål genom två små snitt i huden på baksidan av höftbenet, där benmärg extraherades.

– Efteråt kände jag mig lite yr och hade ont i ryggen, men efter ett litet tag kände jag mig bättre. Jag tänkte hela tiden på patienten som skulle få mina stamceller och hur påfrestande allt måste vara för honom.

Christoph visste inte så mycket om patienten eller hur han hade det, bara att det var en pojke på mellan 6-12 år och att han bodde i Tyskland. Han informerades om att donationen hade genomförts men visste inte hur det hade gått.

– Detta var i november förra året och eftersom informationen var strikt konfidentiell visste jag att det skulle dröja några månader innan jag fick reda på mer. Jag har tänkt så mycket på honom och hoppats på att han har överlevt och att han nu mår bättre. Speciellt runt julhelgen hoppades jag helhjärtat att han skulle få fira jul och känna sig trygg.

Alldeles nyligen fick Christoph slutligen reda på att det har gått fint och att pojken nu mår bra. Han fick även ett tackbrev från pojken och hans föräldrar.

– De berättade att hela familjen hade firat jul hemma, säger Christoph med ett leende.

Förhoppningsvis kommer Christoph och hans nyfunna vän att kunna träffas någon gång i framtiden.

– Att med så liten ansträngning, kunna göra så mycket för någon annan, är en överväldigande känsla. Jag önskar att fler ville anmäla sig som benmärgsdonatorer. Och jag tycker att det är bra när företag som min arbetsgivare tar initiativ för att fler människor ska anmäla sig för donation. Jag fick även betald ledighet så att jag kunde vila i några dagar efter ingreppet, det gjorde stor skillnad.

Trots att det finns potentiella donatorer världen över är fortfarande många patienter i desperat behov av en matchande donator.

– Det är enkelt att anmäla sig och benmärgsdonation gör inte ont, det enda som krävs är lite av din tid. Jag skulle definitivt göra om det. Idag kan jag bidra genom att öka medvetenheten. Ibland är faktisk stamcellsdonation det enda valet för dessa patienter. Genom att anmäla dig kan du bokstavligen rädda liv.